|
Gävleborgs Läns Sångarförbund (GLSF) Förbundets bildande och dess första år. Före 1910 var flertalet av manskörerna i Gävleborgs län direkt anslutna till Norrlands Sångarförbund (NSF) som bildades 1897. I Gävleborgs län fanns redan dessförinnan några verksamma manskörer. En av de äldsta i landet, Söderhamns sångförening, bildades 1857 och Ljusne-Ala manskör startades 1895. Tanken att bilda ett eget länsförbund fick näring i samband med Norrlands Sångarförbunds sångarting i Jämtland sommaren 1910. Med bl.a. Ruben Hillström, Karl Starbäck och Gösta Englund som pådrivande bildades en interimsstyrelse redan under tågresan hem. Gävle Sångarförbund ställde sig bakom ett upprop till länets manskörer att bilda ett länsförbund. Syftet var främst att mer regelbundet kunna arrangera gemensamma sångarfester för att på så vis befrämja "den mer krävande manskörsång som, för att riktigt komma till sin rätt, fordrar en viss massverkan, men samtidigt (kräver) ett intensivare arbete och en på intimt samarbete grundad växelverkan mellan dirigent och kör ...". Även möjligheten till samverkan mellan manskör och orkester ansågs bli bättre om ett länsförbund kunde bildas. Inte minst genom att man som påtryckningsgrupp kunde verka för att vederbörande myndigheter utvalde länet som säte för en av de orkestrar som skulle startas i Sverige - "detta för vårt folks etiska och estetiska lyftning så utomordentligt viktiga bildningsmedel". Hur stor roll det nya länsförbundet kom att spela i detta sammanhang är väl oklart, men 1912 bildades faktiskt Gävleborgs läns orkesterförening med ekonomiskt stöd från stat och kommuner. Länsförbundets konstituerande församling samlades i Bollnäs 10 december 1910. Den utgjordes av 80 representanter från 11 manskörer med sammanlagt 270 aktiva medlemmar. För att täcka bl.a. resekostnaderna höll man i anslutning till det konstituerande mötet en körkonsert i Bollnäs kyrka. Med bildandet av GLSF kom länets manskörer fortsättningsvis att vara anslutna till NSF genom länsförbundet. GLSF intog även sin plats bland övriga länsförbund inom Svenska sångarförbundet (SSF). I ledningen för det nybildade länsförbundet återfinner vi bland annat de gamla OD-isterna (Orphei Drängar) lektor Karl Starbäck som ordförande och rektor Ruben Hillström som förste dirigent. Som hedersordförande valdes Landshövding Ström. Traditionen att utnämna länets hövding till hedersordförande bibehölls till och med Jarl Hjalmarsson 1980. Även landshövding Lars Ivar Hising visade senare stort intresse för manskörsången. Han medverkade bl.a. vid sångarfesterna 1986 i Hofors och 1990 i Sandviken. Vid det senare tillfället gavs han även tillfälle att dirigera förbundskören på festbanketten. Redan 1911 i Gävle, arrangerade GLSF sin andra sångarfest. Därefter skulle det komma att dröja i nio år till nästa sångarfest. Ruben Hillström pekar 1917 på orsakerna till att man ej mäktat med några egna arrangemang: "..dels NSF:s fester (bl.a. 1913 i Hudiksvall) dels det oroliga politiska läget år 1915 och smittkopporna detta år...". Förbundet kunde ändå medverka med separatframträdanden vid SSF:s konserter i Stockholm 1912 och 1916. De stora arrangemangen - Sångarfesterna. Först 1920 kunde ett hundratal sångare ur länets manskörer åter samlas till sin tredje sångarfest i Ljusdal och Järvsö. Arrangemanget kommenteras något syrligt i SSF:s tidning, dels därför att arrangörerna underlåtit att meddela redaktionen, dels emedan redaktionen sett att "programmet ej upptagit en enda av de sånger som SSF:s musikutskott anbefallt till övning....". 20-talet förefaller ha varit glatt - åtminstone på manskörsfronten. Inte mindre än fem sångarmöten hölls under detta årtionde. Från 30-talet och framåt har hållits 2-3 sångarfester per årtionde i GLSF:s regi. I anslutning till dessa sångarfester samlas även förbundsstämman för val av styrelse och dirigenter för kommande verksamhetsperiod. Fram t.o.m. 1996 har GLSF arrangerat 26 sångarmöten och dessa har gästat flertalet större orter i länet. Körer i Gävle, Ljusdal/Järvsö, Söderhamn, Bollnäs, Hudiksvall, Nordanstig, Hofors och Sandviken har stått som värd för dessa arrangemang. 1952 arrangerade ett tiotal Gästrikekörer ett eget sångarting i Storvik med PJ Andersson som initiativtagare och primus motor. GLSF och dess körer har även stått som värdar för några av Norrlands sångarförbunds möten: 1913 i Hudiksvall, 1925 och 1946 i Gävle, 1966 i Sandviken och 1987 i Bollnäs. 1972 arrangerade GLSF tillsammans med länsförbunden i Uppsala och Västmanlands län en gemensam sångarfest i Västerås. Några sådana treläns-möten skall ha förekommit tidigare men är ej så väl dokumenterade att årtal kan anges. I samband med SSF:s 70-årsjubileum 1979 hölls det 14:e rikssångarmötet i Gävle/Sandviken: "Allmänna svenska sångarfesten". Här mönstrade den stora kören 1600 sångare. Arrangemanget kom att omfatta närmare tjugotalet konserter i Sandviken, Gävle och Hofors. Här medverkade en rad körer och körkonstellationer. Lägg därtill Gävleborgs symfoniorkester, framträdanden av OD under Erik Eriksson samt av Lundasångarna, så framgår tydligt vilken kraftsamling jubileet innebar. GLSF framträdde naturligtvis även separat med 150 man. Lägger man till detta att länets körer genom GLSF varit representerat vid övriga sångarting i SSF:s och NSF:s regi, växer bilden fram av ett län med en mycket livaktig körtradition. I ledningen för GLSF. Att räkna upp alla de som gjort väsentliga insatser för länets manskörsång låter sig inte göras. Här återfinns främst alla de slitstarka och entusiastiska sångarbröder som utgjort basen för vår sångarrörelse. Hit hör även de många initiativrika dirigenter och förtroendevalda som genom årtionden gjort oegennyttiga insatser för sina respektive körer. Här redovisar vi namnen på några av de som genom åren stått i förgrunden för Länsförbundet. Dirigenter. Länsförbundets dirigenter har i många fall varit verksamma under långa perioder. Rektorn och en av länsförbundets initiativtagare Ruben Hillström, 1910 -1927, var den förste i raden av länsförbundsdirigenter. Han efterträddes av musikdirektör Iwar Widner som verkade fram till 1936. Widners samarbetspartner var musikdirektör David Murgården, först som vice förbundsdirigent och 1936 något år som förbundsdirigent. Därpå följde ett par år med täta byten på dirigentposten. 1939 utsågs musikdirektör Ulf Nordenström från Hudiksvall till andre dirigent och året därpå till förste förbundsdirigent. Under åren 1943-1953 var han åter andre dirigent och så återigen förste dirigent fram till 1963, sammanlagt 24 år som dirigent för förbundskören. Under en del av den perioden var musikdirektör Allan Haglund omväxlande tredje, andre och förste dirigent under sammanlagt 14 år fram till 1953. Under delar av samma period, 1948-1963, kom även Ernst Ström att spela en viktig roll som tredje dirigent. 1953 valdes Musikdirektör Ulf Sandborg till 2:e dirigent. 1964 (i praktiken redan 1959) efterträdde han Ulf Nordenström och kom sedan att verka som förste dirigent fram till 1980 då han utnämndes till hedersdirigent. Han är därmed länsförbundets "meste" dirigent genom tiderna. Hans främste vapendragare och dirigentkollega var Palle Lindström, andre dirigent från 1963 till 1980 och därefter ytterligare tre år som förste dirigent. De två kompletterade varandra väl i så motto att Palle Lindström stod för mycket av underarbetet medan Ulf Sandborg mest stod för måleriarbetet, om liknelsen tillåts. 1980 valdes Bo Dereborn, då verksam i Nordanstig, till andre dirigent men hade i praktiken verkat som förste dirigent från 1979. År 1983 övertog han även formellt förbundsdirigentpinnen. Samtidigt valdes Kenneth Stahre till andre dirigent och dessa två har satt sin prägel på GLSF:s verksamhet under de år som följt. Under åren 1990-1995 bytte de båda plats som förste och andre dirigent. Under senare år har utvecklingen satt tydliga spår även i valet av manskördirigenter. 1984 utsåg GLSF för första gången en kvinnlig dirigent - Ellinor Carlsson valdes till tredje dirigent. Hon efterträddes 1988 på den posten av Inga Söderlind. 1995 valdes så Irina Forslund till länsförbundets andradirigent.I början av 1997 blev hon så den första kvinnliga förste-dirigenten. Vem i GLSF:s konstituerande församling 1910 hade kunnat ana denna utveckling? Ordföranden. Bland GLSF:s ordföranden är tjänstgöringsperioderna högst varierande. Den förste att sköta ordförandeskapet under längre tid var prosten BG Jonzon från Ljusdal 1911-1920. Riksdagsman Ernst Lindley satt 6 år i början på 30-talet och direktör Carl Sebardt, sedermera SSF:s ordförande innehade posten mellan 1939 och 1950. Längst tid som ordförande har hittills direktör Joel D Larsson från Sandviken 1950-1963. Överläkare Gunnar Sebardt och direktör Olle Hedebrant, båda från Sandviken skötte efter 1967 ordförandeskapet i nio respektive 10 år. Förbundets nuvarande ordförande Per-Olof Lund tillträdde 1990. Som vice ordförande, dirigent, kassör och i andra funktioner verkade PJ Andersson från länsförbundets start 1910. Så sent som vid förbundets 50-årsjubileum 1960 och drygt 80 år gammal, ledde han förbundskören i "När fjordarna blånar". Sekreterare. Sekreterarna inom länsförbundet har i regel inte "härdat ut" under lika långa perioder som flertalet dirigenter. Några har dock varit slitstarka även på denna post. Hit hör bokhandlare Erik Eriksson från Ljusdal som verkade 1911-1920 och reklamchef Åke Sidén mellan åren 1938 och 1950. Länsförbundets hittills "längste" sekreterare är ingenjör Stig Blom från Hofors. Han hade uppdraget 1960-1976. Nuvarande sekreteraren Karl-Erik Gustafsson som tillträdde på posten 1983 kan dock snart göra honom rangen stridig. Kursverksamhet och musikalisk utveckling. GLSF:s kursverksamhet sköt fart under första halvan av 60-talet under ledning av förbundets dirigenter. Från början med förbundsdirigent Ulf Sandborg som ledde dirigentundervisningen och andre förbundsdirigent Palle Lindström som bedrev ett pionjärarbete inom länet när det gäller att systematiskt arbeta med andningsteknik, uppsjungning och tonbildning. Dessa veckoslutskurser blev av central betydelse för att stimulera nya förmågor, såväl dirigenter som korister. Det blev även det forum där man lade grunden för kommande sångarfester i GLSF:s, NSF:s eller SSF:s regi. Under perioden 1964-1980 hölls GLSF:s dirigentkurser, under enkla former, i Engelsberg 1964 samt därefter på Järvsöbaden i Järvsö. Från 80-talets början vitaliserades åter dessa sammandragningar under ledning av bland andra Bo Dereborn och Kenneth Stahre. 1982-83 ägde kurserna rum på Västerbergs folkhögskola i Storvik. Från 1984 flyttade kursen till Bollnäs folkhögskola. 1987 tog man ett delvis nytt grepp genom att inbjuda till funktionärskurs parallellt med körledarkursen. 1991 fanns även deltagare från Estland. 1992 inleddes ett samarbete mellan GLSF och Dalarnas sångarförbund med att en dirigent- och administratörskurs hölls på Sjöviks Folkhögskola, Avesta. Vid de årliga kurserna har vid sidan om länsförbundets egna förmågor anlitats även andra skickliga körpedagoger från olika håll i landet. Här kan nämnas Lennart Spångberg, Solvieg Ågren, Ingrid Haking-Raaby, Håkan Sund, Mats Kästel, Anders Hagegård, Karl-Göran Gunnarsson, Folke Bohlin, Hans Lundgren, Anders-Per Jonsson, Röjås Maria, Hans-Ove Olsson, Lisbeth Fransson, Kerstin Sonnbeck och Berndt Häggbom. Kurserna har inneburit en aktivering och förnyelse utan vilken manskörsången inte haft den ställning den har idag. Genom åren har såväl förbundsdirigenter som andra dirigenter från enskilda körer deltagit i SSF:s dirigentkurser, som på 60- och 70-talets början huvudsakligen ägde rum i Halmstad ochsenare i Härnösand. 1981 deltog Länsförbundets dirigenter i Manskörsforum i Rättvik. GLSF har sedan 80-talets början haft någon/några representanter vid i stort sett samtliga dirigentkurser i SSF:s regi . Det har tidigare även förekommit att dirigenter från länet deltagit i dirigentkurser i Finland. 1992-93 ingickKenneth Stahre i kursledningen för SSF:s dirigentkurs och PO Lund var kursansvarig. När NSF 1994 arrangerade sin första dirigentkurs, fanns Kenneth Stahre med i kursledningen. Även här var P-O Lund kursansvarig. På Bosse Dereborns inrådan har inför sångarfesterna, fr.o.m. 1979, arrangerats särskilda regionövningar för att ge bättre spridning åt den gemensamma repertoaren. Sådana övningar har hållits i Storvik, Hanebo/Kilafors samt Hudiksvall. Hemmakörerna har agerat som värdar och övningarna har ibland avslutats med en gemensam konsert. Några av medlemskörerna har stimulerats att på motsvarande sätt samlas till heldags- eller veckoslutsövningar inför egna större arrangemang. Förbundets medlemsutveckling samt rekryterings- och samverkansfrågor. Vid bildandet utgjordes GLSF av 11 medlemskörer med 270 medlemmar. Antalet växte dock snabbt och länsförbundet kunde från 20-talet inräknas bland de 5-6 största länsförbunden. 1935 samlade man 34 körer med inte mindre än 800 sångare. Efter en viss nedgång i aktiviteten under krigsåren 38-45, fick verksamheten ett nytt uppsving. Antalet körer blev visserligen aldrig riktigt så många som på 30-talet. Från andra halvan av 40-talet till början av 1960 låg antalet medlemskörer på cirka 25. Antalet sångare som 1946 räknades till 850 hade vid slutet av 1960 sjunkit till knappt 400. Det var den drastiska effekten av efterkrigstiden med dess nya kulturformer och massmediautveckling. Manskörernas medlemsutveckling var likartad i hela landet. När detta skrivs 1997 har antalet medlemskörer minskat till 14, medan antalet aktiva sångare fortfarande är ungefär lika många som vid slutet av 1960-talet. Flertalet körer har haft en ökande medelålder, även om det finns exempel på grundande av körer som attraherat nya och yngre förmågor till manskörsledet. Hit hör t.ex. Nordanstigs Manskör som bildades 1972. Frågan om nyrekrytering till manskörsången har från 60-talet blivit allt mer angelägen. Det traditionella har varit att annonsera i lokalpress i samband med körernas terminsstarter. Men detta har uppenbarligen inte varit tillräckligt. Metoderna att intressera fler för manskörsången har framförallt bestått i den fortsatt systematiska satsning på kursverksamhet för att höja ambitionsnivå och kvalitet, såväl bland dirigenter och korister som bland körfunktionärer. En påtaglig förnyelse eller i varje fall komplettering av den traditionella manskörrepertoaren har även ägt rum. SSF:s initiativ att utge den tidigare ficksångboken och nu senast Manskörsprisma har här varit av stor betydelse. Inför GLSF:s 60-årsjubileum 1970 utlystes en kompositionstävling som lockade till ett tjugotal bidrag. Inrättandet av en särskild funktion som PR-sekreterare (Bo Dereborn) markerar även den vikt som numer läggs vid att göra manskörsången mer synlig. Rekryteringsfrågorna har lyfts fram och metoderna för rekrytering diskuteras livligare än på många år. Lyckade exempel på nyrekryteringskampanjer finns. Även inom SSF har Bosse Dereborn fått tillfälle att informera körer och länsförbund om hur man kan sköta nyrekrytering. Samverkan med andra körer och musikorganisationer har också förekommit vid ett flertal tillfällen. Vid GLSF:s jubileumsfest 1990 kunde t.ex. en ovanligt pigg 80-åring visa att det går bra att kombinera manskör och storbandsjazz i form av Sandvik Big Band. På många orter har GLSF:s körer aktivt medverkat i lokala sammandragningar av körsångare där bl.a. Gospels och Negro Spirituals stått på repertoaren. Man har heller inte varit främmande för engagera lokala dansare, spelmanslag och rockgrupper som samarbetspartners. Slutligen har man i länets manskörer förstått att gemenskapen och den sociala samvaron inom kören är av central betydelse för de enskilda sångarnas intresse av att satsa på sin kör. För varje kör handlar det om att finna en lämplig balans mellan å ena sidan utveckling av repertoar, sånglig kvalitet samt framträdanden och å andra sidan körens sociala funktion. Ingendera bör underskattas. Dessa och många andra initiativ har bidragit till att manskörsången även under senare år kunnat bibehålla sin vitalitet och hålla sina ställningar. Förbundets ekonomi. Det ekonomiska stöd som erhållits av SSF, NSF, Gävleborgs läns landsting och Länsstyrelsen samt av olika studieförbund har varit av avgörande betydelse för att kunna upprätthålla och utveckla verksamheten. Bidrag har ibland i samband med arrangerandet av länssångarfester även givits av värdkommunen. Vissa inkomster har även kunnat erhållas genom sponsring från företag. Medlemskörernas avgifter har varit en annan hörnsten i länsförbundets ekonomi och sist men inte minst har publikintäkter från framträdanden i samband med sångarfester givit ett inte oväsentligt tillskott för att klara verksamheten, även om flertalet sångarfester finansiellt gått med underskott. Allmänna svenska sångarmötet 1979 i Sandviken gav dock ett överskott på 70 000 kronor vilket 1981 gav Jan Eriksson möjligheten till att bilda den för vårt förbund så förnämliga utvecklingsfonden. Från 1983 är utvecklingsfondens bokföring skild från Länsförbundets ordinarie redovisning. Fondens utdelning används årligen till bidrag inför olika dirigentkurser samt för beställning av nya manskörsarrangemang. Den årliga budgetomslutningen som 1980 låg kring 30 000 kronor ökade till cirka 40 000 i mitten på 80-talet och till kring 120 000 och mer från 1993. Variationen mellan åren är dock tämligen stor beroende på de aktiviteter som förbundet organiserat. Internationellt utbyte. De senaste 20 åren kan märkas en aktivering vad gäller de enskilda körernas kontakter med broderkörer i främst Finland och Norge. På 90-talet har GLSF aktivt verkat för ett utvidgat samarbete med körsångare från Estland och övriga Baltikum. 1992 gästades länet av tre körer från Estland, tillsammans 184 personer. Konserter hölls i Hudiksvall, Bollnäs, Arbrå, Gävle och Sandviken. Besöket avslutades även med en stor bankett på Folkets Hus i Sandviken. Det stora besöket av sångare från Estland 1992 återstår ännu att återgälda. Länets körer har också, under de senaste 20 åren, genomfört många och långa resor till bl.a. England, Tyskland, Mallorca, Wales, Tjeckoslovakien, Ungern, Österrike, Estland och USA. I Norrlandskören, som reste till USA i mitten av 1960-talet, deltog också relativt många sångare från Gävleborg. Skivinspelning. 1992 startades en PR-kampanj, på förslag av P-O Lund, med inspelning av en skiva med körer från länet samt med hela förbundskören. Skivan spelades in under 1992 och 1993. Den producerades i 4000 exemplar varav 2000 LP och 2000 CD. Försäljningen av skivan kom att ge ett överskott som gick till Barncancerfonden och Baltikum. Skivan fortsatte att säljas till slutet av 1995. Förbundsrepresentation. GLSF har under det senaste decenniet varit väl representerat i andra sångarförbund. I Norrlands Sångarförbund har P-O Lund suttit 10 år i styrelsen, varav de sista 5 som ordförande. Sedan 1992 har dessutom hela Arbetsutskottet, med Karl-Erik Gustafsson, Sture Westerman, Yngve Cederström och Kenneth Stahre, kommit från GLSF. Vid Kenneths avgång i januari 1997 adjungerades dessutom Irina Forslund och Bosse Dereborn. I Svenska Sångarförbundet har P-O Lund varit med i styrelsearbetet sedan 1988, först som suppleant och sedan som ordinarie ledamot. Under perioden 1992-1994 fungerade han även som Ordförande i musiknämnden. Kenneth Stahre har sedan 1991 varit ledamot i musiknämnden och Bosse Dereborn har sedan 1994 varit styrelsemedlem. Bosse Dereborn har även deltagit i Körsång:s tidningsredaktion, musiknämnden samt i samarbetet med Sveriges Körförbund. I Nordisk Sangerforbund har P-O Lund varit General-Sekreterare sedan 1993 och bl.a. varit med om att ordna en sångfestival i Vasa samt att ge ut en manskörsbok, Nordprisma, med sånger från hela Norden och Baltikum.Bo Lundgren, Ockelbo 1997 |